Mitt i Skapelsen

En rolig sak med Trelleborg är de anarkistiska fjäderfän som huserar i stadens centrum. De har från början haft en inhägnad i stadsparken, men där har de inte varit på många år. Jag möts ofta av hönor som kacklar förnärmat när jag försöker låsa fast min cykel i deras sittpinne, eller tuppar som gal godmorgon från en närbelägen cykelkorg och halvt skrämmer livet ur en morgontrött präst. Regnar det sitter påfåglarna gärna i busskurerna på stationen, medan pendlarna får stå utanför i regnet. De invaderar då och då trädgårdar och affärer, med en sjävklarhet som om de ägde hela världen. Kanske är det lustigaste av allt att trelleborgarna själva inte längre tycker det är något märkligt att det sitter ett par 15 kilos påfåglar på bibliotekets bänk eller att höns av mer avancerad rastyp pickar på gymnasiets skolgård.   

Det finns tidningar för allt...

...konstaterade jag när jag hittade detta nummer av "Memento", tidning för begravningsbranschen. Verkade för övrigt vara en mycket bra, välgjord och angelägen tidskrift, men inriktningen fick mig ändå att höja på ögonbrynen något. 

Soul Surfer

Häromdagen såg jag filmen Soul Surfer som nyss kommit ut på DVD i Sverige. Den handlar om den unga lovande surftalangen Bethany Hamilton som får sin arm avbiten av en haj och sedan, mot alla odds, ändå blir proffesionell surfare. Filmen bygger på en verklig, men ändå helt osannolik, historia.

Visst är filmen lite väl cheezy och riktar sig mest mot en lättflörtad tonårspublik, men den är helt klart något för en regnig sommardag. Det är vackra bilder på surfing och Hawaii samt en medryckande berättelse. Skildringen av hur Bethanys kristna tro hjälper henne genom svårighetena gör den till bra konfirmandmaterial. Se trailen ovan eller, här nedanför, en kortfilm där den riktiga Hamilton berättar om sin karriär.

Gravkomplex extra gigante (för en lantis i alla fall)

Igår hade jag min första begravning här i Malmö och fick då stifta bekantskap med Limhamns kyrkogård. Detta gigantiska gravkomplex innehåller två kapell, visningsrum, krematorium, kylrum, en kyrka, minneslund, askgravlund, kistgravlund, och enorma fält med gravar. Jag får dubbla känslor av att se en sådan anläggning. Å ena sidan blir det en löpande band känsla som inte är särskilt behaglig. Å andra sidan var det fint att se med vilken värdighet personalen tog sig an sina uppgifter och hur otroligt fint det var i den park som utgör kyrkogården. Jag uppmuntrar alla att åka dit bara för att ströva runt en stund i de rogivande omgivningarna.

Ett något udda inslag var de sköldpaddor som bor i en damm i minneslunden. Om de har någon kristen koppling låter jag vara osagt...

I en askgravlund får man sitt namn ingraverat, här på en av glasstenarna i muren rakt fram, och sedan sätts urnan på gräset runt om. Anhöriga kan sätta ljus och blommor på ställningar framför monumentet och där finns bänkar varpå man kan sitta och minnas.

I denna byggnad finns hela inomhusanläggningen med kapell, krematorium och förvaltning.

I en vacker lund läggs blommorna efter begravningen. En namnskylt visar vägen för de anhöriga som kan titta på blommorna några dagar innan de lämnar plats för nya.

Dikt och bild

Jag fick en bok häromdagen som en läsare skrivit och trodde att jag kunde uppskatta. Det är en bok där dikter, musik och ikoner får samsas under titeln Ande och mening. Jag uppskattade mest parafrasen av Vår Fader som fanns med. Ibland kan det vara nyttigt att säga något på ett nytt sätt för att förstå vad man menar.

Vår Fader, som är över allt

Låt oss ära ditt namn

för den oändliga skapelsen.

Låt din vilja bli uppenbar

i vårt inre och i världen omkring.

Dela lika mellan oss ur din fadershand.

Förlåt oss vår synd och skuld

så som också vi ska förlåta varandra.

Gör oss starka i prövningar

och rädda oss ur svårigheter.

Lär oss inse Din storhet och härlighet,

som är öppen för alla i evighet.

Amen

(Parafras på Vår Fader av Inge Gärsgård)

Bön om fetma

Idag ber jag en bön för Brego som ska till vetrinären. Bengeten vägrar äta och idag ska han undersökas. Hoppas vi snart kan få tillbaka vår glada vovve igen, istället för det håglösa mähä som ligger i korgen nu. 

Vill också förtydliga att det är min mans ben på bilden, mina egna är både mindre muskulösa och mindre håriga...

Klok galning

Idag firas Bibelns klokaste galning, Johannes Döparen. Han levde i öken och åt gräshoppor och vildhonung samt var klädd i kamelhår. Han vågade säga obekväma sanningar och på grunda av det begärde härskarens hustru hans huvud på ett fat. Johannes gick en våldsam död till mötes, men innan dess blev han den förste som kände igen Jesus.  

Bild från: www.freedigitalphotos.net

Skapelseromantik

En tapper skara hade orkat sig upp på midsommardagens morgon och tagit sig till S:t Johannes kyrka.  Väl där möttes de av en mässa i skapelsens tecken, och för den som inte orkade upp i tid till kyrkan i morse så finns den nu även på predikosidan. 

Bild från: www.FreeDigitalPhotos.net

Glad midsommar

Idag firar vi jordgubbarnas, snapsarnas (igen), sillens (igen) och sommarens högtid. Kyrkan har länge försökt inrikta firandet på Johannes Döparen, utan större framgång. Numera har man ruckat lite på den idén och imorgon firar vi istället midsommardagen på temat Skapelsen. Det ligger mer i linje med den allmänna svenska mentaliteten i dessa sommaryra dagar :-)  

Bild från: www.FreeDigitalPhotos.net

Ryslig predikan

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker 

och en gudsvind svepte fram över vattnet. .

Gud sade: "Ljus, bli till!"

Jag älskar skapelseberättelsens poetiska och mäktiga språk, ord som "begynnelse" och "gudsvind" får mig att rysa. På lördag ska jag predika kring den här texten och ett par till som är nästan lika rysframkallande. Känns som en ära.  

www.FreeDigitalPhotos.net

Klokt av Jesus, som vanligt...

Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka, 

säger Jesus i bibeltexten vi läste i dagens morgonmässa. Jesus kritiseras för att han umgås med samhällets avskum, de är människor som verkligen gjort mycket fel och har mycket ont på sitt samvete. Och det är precis därför Jesus umgås med dem! Inte trots att de är så trasiga utan på grund av det. Kanske är det ett perspektiv vi kan få bära med oss i våra möten med andra människor.

Bild från: www.FreeDigitalPhotos.net

Vardagsvila

Det har visat sig att vi flyttat in bara 50 meter från den gamla klosterruinen från 1200-talet. Där bland gravar,  tegelstenar och gamla kyrkmurar finns en liten stilla oas där både hundar och människor får sig lite vila. Trelleborgs kristna råd har satt upp ett stort kors vid denna plats, som är det första kristna spåret i stadens historia.

 Det är svindlande att tänka sig hur franciskanermunkarna bad just här, i sin kyrka, flera gånger om dagen. Hur de begravde sina döda under kyrkgolvet, där det nu finns gräs och jag sitter och solar. Hur hönor pickade, sjuka skötes om, böcker lästes och livet levdes mitt mellan andligt och världsligt i klostrets smältdegel. Det begrundar jag och Brego medan vi njuter i gröngräset...

Klockor med ett budskap

Många tänker kanske inte så mycket på kyrkklockorna som vi fortfarande ofta hör ringa över nejden, men de är en viktig symbol i kyrkan. De hade förr som funktion att kalla människor till gudstjänsten då de ringde 1 timme och sedan 30 minuter innan söndagens gudstjänst startade. Efter armbandsurets intåg är deras funktion mer att visa att det som händer här är viktigt för alla. Inget dop är bara ännu en unge, de är alla unika, oändligt viktiga och värda att ringa för så att alla hör det. Ingen begravning är bara ännu en ceremoni, även om det var en gammal dement människa som ingen saknar, alla ska ringas för. Det säger något om människovärdet. 

Många kyrkor har också böner inskrivna på sina klockor. Dessa bönor ropas ut när klockan ljuder, och på S:t Johannes storklocka står det: Mäktigt skall min tunga ljuda över stad och slätt och sund. Ung och gammal vill jag bjuda till en stilla högtidsstund. frid och hvila bjudes här. Kom du som betungad är i Guds öppna fadersarmar; än han sig förbarmar.  

Bild från: www.FreeDigitalPhotos.net

Varför är det så mycket lamm i Bibeln?

Idag läses en text om lammets bröllop i våra kyrkor, och man får minst sagt skumma bilder av hur detta lilla lamm firar sin vigsel. Den märkliga texten om bröllopet är hämtad från Uppenbarelseboken. Detta är den sista boken som skrevs i Bibeln (ca. 60-70 år efter Jesus dog) och då hade förföljelsen av de kristna redan tagit fart ordentligt. Därför kunde man inte skriva öppet utan boken använder sig av koder och metaforer för att få fram sitt budskap. 

Lammet står för Jesus och drog bland annat judarnas tankar till påsklammet, som man slaktade kvällen innan Moses ledde dem ut ur fångenskapen i Egypten. Det blir alltså en symbol för något rent och oskyldigt som offrar sig för andras skull. När lammet sedan gifter sig är det en metafor för att människan (bruden) och Gud återfinner varandra och förenas genom vad Jesus har gjort. Vi kommer med andra ord inte att börja med allmänna vigslar för lamm :-)

Bild från: www.FreeDigitalPhotos.net

Vem kallar på dig?

Ett genomgående tema i Bibeln är att Gud vill bjuda in människorna till sig, men att de inte kommer. Gud ropar och ropar men människorna lyssnar inte eller vill inte komma. Imorgon är temat "Kallelsen till Guds rike" och det handlar om just det här. 

Jag tänker att vi har mer än någonsin som ropar på oss i våra västerländska sekulära liv. Överallt skriks det ut budskap och vårt berömda livspussel har högljudda krav på att vi ska lägga dem bättre, annorlunda och ännu mer komplext. Kanske är det den största utmaningen vi har i vår kultur, detta att lyssna till vilka rop som är det viktigaste och sortera bort resten. 

Bild från: www.FreeDigitalPhotos.net 

Två omtumlande år

Nu i veckan, närmare bestämt den 13 juni, var det två år sedan min prästvigning i Lunds domkyrka. Det har verkligen varit två händelserika år. Jag har gjort mängder med saker för första gången och varit i situationer som jag aldrig trott jag skulle klara av för fem år sedan. Det har kanske inte alltid varit roligt, men i stort sett alltid oerhört intressant. 

På den stora dagen fick jag det här halsbandet av mamma och pappa. Där finns mitt namn och datum för vigningen, och på baksidan står ett bibelord. Det lyder: Herre, lär mig dina vägar, visa mig sina stigar, led mig i din sanning, lär mig. Du som är min Gud min räddare ständigt hoppas jag på dig. Jag tänker att det är det prästlivet (och allt liv) handlar om, att lära sig mer och utvecklas så långt man kan, men ändå ständigt ha sin yttersta förtröstan, inte i min egen prestation, utan i Guds kärlek.  

Ja, här var det nytt!

Idag har jag, som ni märker, bland annat ägnat tid åt att göra en ny header och ny layout till bloggen. Som vanligt när jag ska samarbeta med något annat program än word så var det en hård mental kamp fylld av förbön. Datorn gjorde allt för att knäcka mitt psyke med sina illvilliga tricks, men tillslut så besegrade jag draken och nu tycker jag det blev riktigt fint. 

Skolavslutning deluxe

Idag har det varit skolavslutning för Bladins internationella skola. Utmaning 1: Att hålla allting på engelska. Utmaning 2: Att lyckas fånga 400 barn mellan 3 och 16  + 300 lärare och föräldrar. Det var hur som helst mycket trevligt och jag blev medbjuden på deras lärarlunch efteråt. Det hela var en mycket mångkulturell tillställning och det var härligt att se hur alla nationaliteter, språk och kulturer verkade kunna samsas så väl inom skolan. 

Få saker är så somrigt som att höra en barnkör med lågstadiebarn sjunga Idas sommarvisa för full hals.Det blir nästan bara bättre av att de sjunger olika verser och i olika tempo :-)

Spelar Gud fotboll?

Av alla oviktiga saker är fotbollen den viktigaste.

Johannes Paulus II, påve

Såhär i EM tider svävar det upp många fotbollsrelaterade böner, och fotbollsmatcherna är ett intressant sammanhang att studera kristna uttryck. Det vimlar av korstecken, knäböjningar, ögonkast mot himlen och knäppta händer. Vi svenska håller på att sätta i halsen när Kaká sliter av sig tröjan och det på tröjan under står "I belong to Jesus", eller när hela nigerianska landslaget, inklusive en obekväm Lars Lagerbäck, står hand i hand och ber före matchen. Men fotboll och kristen tro har en lång koppling. Många av de engelska premier league lagen startades av kyrkan i syfte att få de fattiga områdets ungdomar ifrån alkohol och kriminalitet. I Italien har påven Benediktus XVI fått en egen lagtröja av Inter och Vatikanen har en egen liga med åtta lag bestående av vakter, präster, sopgubbar och övriga invånare. Kanske är det snarare vi sekulariserade svenskar som är udda, och kanske skulle det vara bra för ett skakigt svenskt lag att stärkas av en högre makt :-) 

Bild från: www.FreeDigitalPhotos.net

Bussen- Fridens sista utpost?

En man blundar och trummar på sina knän takten till musiken hörlurarna. Affärsmannen bredvid mig har slutat läsa sin tidning (EM Bibeln 2012) och sover nu med huvudet lutat 90 grader bakåt och munnen vidöppen. Ett par personen för ett lågmält samtal, de drygt 60 övriga passagerarna är tysta. Vissa läser, många lyssnar på musik eller ljudbok i sina hörlurar, någon smsar och en student har tagit fram sin dator. De flesta stirrar tomt ut genom fönstret eller betraktar mönstret i sätet framför sig.

Som nybliven busspendlare har jag insett att bussen kanske är den sista utposten i samhället där man får göra ingenting tillsammans. Förvånansvärt få sysslar med något nyttigt, utan de flesta bara funderar, reflekterar och vilar. Förutom i kyrkan kan jag inte påminna mig en plats där så många på en så liten yta, i så varierad ålder och med så varierad bakgrund, är tysta tillsammans. Pendeln är en fascinerande prestationsfri och kravlös plats där Dostojevskij möter EM Bibeln och livets djupa tankar samsas med funderingar om vad vi ska äta ikväll.

Bild från: www.FreeDigitalPhotos.net

För Estelle och alla andra

Idag har jag varit med på min första söndag i S:t Johannes kyrka och temat var Vårt dop. I predikan talade kollegan Katarina bland annat om prinsessan Estelles dop. Hur roligt det är att en så central del av vår tro hamnar på löpsedlar och i medelsvenssons middagssamtal, men också om vikten av att dopet inte blir en flådig fest för de rika och vackra. Dopet är för alla och det synliga tecknet på Guds kärlek som dopet är behövs lika mycket i små prinsessors liv som hos alla andra.    

Bild från: kungahuset.se

Dop enligt Lady Gaga

I'm beautiful in my way, 

cause God makes no mistakes.

I'm on the right track, baby

I was born this way.

Popgurun Lady Gaga får sammanfatta vad jag ska prata om i doptalet idag. Gud gör inga misstag utan du är uttänkt och förbered av den enda som har total koll. När ett litet barn döps visar Gud att han älskar det barnet och tar det till sitt, långt innan barnet kan förtjäna eller inte förtjäna hans kärlek. Innan vi vet om barnet kommer att tro på Gud och vill leva sitt liv med Gud. Innan vi vet om det kommer att bli en moder Theresa eller en Anders Breivik. För det spelar ingen roll i dopet! Guds kärlek förekommer alla våra prestationer.

Vind i livet

Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som fötts av Anden.

Johannesevangeliet, kapitel 3

Anden liknas ofta vid en vind. En stark, osynlig, men ändå märkbar kraft som finns i världen. Ibland är den en stilla susning, ibland en omtumlande orkan.

Bild från: www.FreeDigitalPhotos.net

Kontakt med Gud?

Hittade den här texten på telefonen jag använder för tillfälligt. Kanske en välbefogad varning? eller vore det helt enkelt ett bra sätt att få kontakt med Gud?

Jag tror tyvärr att den som är i behov av denna varning löper stor risk att förolyckas på något annat sätt.

Morgonhälsning

Morgon mellan fjällen.

Hör hur bäck och flod,

sorlande mot hällen,

sjunger: Gud är god.

Se, hur dagen bräcker,

fram går ljusets flod.

dalen, som den väcker,

svarar: Gud är god.

Skogens grenar glittrar,

och med gladligt mod

fåglarna, som kvittrar,

sjunger: Gud är god.

Nummer 179 ur den svenska psalmboken var en riktig hit när jag bodde bland fjällen utanför Åre. Den passar kanske inte riktigt lika bra på skånska slätten, men den är fortfarande lika vacker. En tidigt morgon i skogen kan man verkligen känna hur hela naturen sjunger om Guds godhet tycker jag. 

Bild från: www.FreeDigitalPhotos.net

Det är här det händer

En stor förändring för mig är att S:t Johannes församling bara har en enda kyrka. Den är å andra sidan stor, vacker och praktisk. Kyrkan är "bara" runt 100 år gammal och kallad rosornas kyrka eftersom dekorationen är fyllt med just rosor. Vi ligger granne med Triangelns köpcentrum och citytunnelns uppgång är 30 meter bort. En riktig citykyrka med andra ord!

















Idag har jag träffat lärare från Bladins internationella skola, och nästa onsdag ska jag ha en skolavslutning för runt 700 personer, på engelska! Något pressande men väldigt kul.

Huvudet fullt

Första dagen på nya jobbet är avklarad och jag sitter sprängfylld av ny information och väntar på bussen.



Här kommer jag att husera de nästkommande veckorna i väntan på att "mitt" kontor blir ledigt.


Trött präst fyller på med ett päron innan sista rycket.