Vem är en människa?

Jag har fastnat i SVTs nya serie Äkta människor som handlar om en framtid där hubotar, mänskoliknande robotar, arbetar åt människorna. Den tar upp många frågor om människovärde och vad som definierar vår mänsklighet.    

Att det finns med en prästkaraktär tycker jag som "kyrkspanare" också är intressant och jag gillade att de flyende hubotarna fick hjälp i kyrkan, även om de mest fick det för att ledare smooth-talkade prästen. Att prästen sedan är lesbisk och röker tycker jag är lite B, för det känns som man försökt göra henne radikal, fast mest gjort henne ännu tråkigare. Hon blir liksom politiskt inkorrekt på ett politiskt korrekt sätt...

Ovanligt vanligt

Idag har varit en så ovanligt vanlig dag att den inte ens förtjänar ett blogginlägg. Eller kanske ett blogginlägg om just det, för hur vanligt är det egentligen med alldeles vanliga dagar? De är inte särskilt vanligt förekommande i mitt yrke i alla fall.

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=3062

Hopp!

Jesus är vårt hopp, är temat i kyrkan idag och bibeltexterna den här söndagen handlar om människor som har gett upp, men som ändå får hjälp och kommer ur sin svåra situation. Jag tänker att kanske är hopp det finaste man kan ge för om man har hopp kan det inte ta slut, hur illa det än verkar. Man kan till och med dö, men om man har hopp så är inte ens det slutet. Hopp ger mening åt det som händer och även om det inte minskar lidandet nu så behåller man insikten om att en annan ljusare tid kommer. 

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=3849

Får Gud vara ironisk?

Gör dig redo, var en man, ge mig besked när jag frågar!

Var var du när jag lade jordens grund?

Låt höra, om du vet och kan!

Vem bestämde dess mått? Det vet du nog!

Vem spände mätsnöret över den?

Var fick dess grundvalar fäste, vem lade dess hörnsten, medan alla morgonens stjärnor sjöng och gudasönerna jublade?

Job, kapitel 38

Ironisk är han i alla fall när han frågar stackars Job en massa som han inte kan svara på. Guds poäng verkar vara att om man inte ens vet svaret på det här, så kanske man inte ska mena sig veta svaret på lidandets problem heller, utan helt enkelt försöka lita på att Gud har koll.Så Gud klappar tydligen inte bara små barn på huvudet, han kan vara riktigt tuff också :-)

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=659

Böneapp!

På listan över udda appar kan man nu hitta denna tidegärdesapp. Tidegärden är en mycket gammal böneform som praktiseras i kloster och på många andra håll i kyrkan. Den bygger på strikt förformulerade böner som läses på en entonig melodi tre till fem gånger om dagen. Många finner vila i den meditativa formen och tycker det är skönt att inte behöva formulera sig själv. Dessutom får man en strikt rutin i sitt andliga liv som man kan vila i. Själv tyckte jag tidegärden var dödens urtrist när jag var yngre, men de senaste åren har jag börjat uppskatta det och nu tycker jag det är ett jätteskönt sätt att be.

Jag kanske inte rekommenderar tidegärdesappen till den som aldrig praktiserat denna böneform innan, men om man är van kan det kanske vara en hjälp, om inte annat så är den ganska rolig. 

En silltunna berättar...

Igår kväll bjöd församlingen in till en föreställning av och med Nadja Eriksson, där hon berättade delar av sin livsberättelse. Det hela var en salig blandning av musik, sång, kåseri, poesi och bilder . Den handlade om att vara fosterbarn, att vara gravt överviktig, att hitta glädje i musiken och att skapa sig egna rötter när man inte har några.  

En fantastisk föreställning som kändes stark och personlig med gott om både skratt och tårar. Håll ögonen öppna och se den om ni har möjlighet! De kallar mig "silltunna" är namnet och den är alltså av och med Nadja Eriksson.

Frustrerande

Ibland känns det som huvudet är på en plats och kroppen på en annan, dessutom sysslar man med en tredje sak och tänker på vad man ska ha klart tills på fredag. *puh* Oftast slutar det bara med att man inte får någonting alls gjort!

Jag undanbeder mig hurtiga förslag (typ Carpe diem) och önskar istället medlidande och igenkännande :-) I alla fall tills jag hunnit få något uppiggande och kommit igång med dagen...

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=2280

En liten visa

Medan jag går och har konfirmander tycker jag ni kan lyssna på den här jättefina sången av Tomas Andersson Wij. Den ska vi sjunga ikväll med konfirmanderna, och här är den a capella med Wij himself (killen i vitt)  

Blandad kompott

Nu kan man läsa en predikan om Jesus och den romerske officeren på predikosidan. Dessutom ligger där en krönika om livet med hundvalp.

Mycket nöje!

Radikal, som alltid...

Idag i kyrkan läser vi om hur Jesus hjälper en romersk officer vars tjänare är sjuk. Det låter kanske inte så speciellt, men om vi betänker att officeren var en del av den hatade ockupationsmakten, en förtryckare med blod på sina händer. Någon som var en oren hedning enligt judarna och vars hus man inte ens fick gå in i utan att själv bli oren. Då börjar det bli lite mer politiskt sprängstoff över det hela... 

Jag gissar att lärjungarna satte kaffet i halsen när de fick höra om det, och att mer än en funderade på vad det var för en typ som hjälpte och pratade med sådana som "dem". 

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=404

Det finns ingen hejd på ledigheten...

Även idag är jag ledig och njuter av att ta det lugnt och softa. Seriösare blogg lovas imorgon...

Svisch?

Idag är jag ledig och kan ses svischa längs Österlens vägar på rullskidor. Tja, svischa och svischa...jag tar mig väl hyfsat framåt...

Byggare Bob

Idag har en stor del av dagen ägnats åt att fixa med den kommande renoveringen av vårt ungdomsrum. Färg ska väljas, vaktmästaren ska kontrakteras för att utföra själva målandet, ungdomarna ska få brainstorma, tripp till IKEA planeras osv. osv.

Vilken tur då att det är så himla roligt att få lite fart på det dassiga rummet! Tror det kan bli toppen för teensen att få ett riktigt schysst hängrum anpassat för dem.

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=151

Fegisar?

Jag skäms inte för evangeliet... så börjar söndagens episteltext, alltså texten som kommer från tiden strax efter att Jesus dött. Här står det i ett brev som den kände missionären Paulus skickar till församlingen i Rom. Men visst är det så att det är otroligt skamligt med evangelium och religion överlag i Sverige idag? Varför?

 Jag träffade en man på stranden idag som berättade att någon på en fest nästan satt i halsen och förskräckt utbrutit "har du blivit religiös!" när han berättade att han hjälpt till i Norska sjömanskyrkan i Thailand. Som om det var det värsta, konstigaste och mest provocerande som kunde hända. Varför är vi så rädda för tro i Sverige att vi knappt vågar prata om det? Det är som att man inte får lov att yttra sig om man inte vet helt bergsäkert vad man tror, och om man nu tillhör den lilla minoritet som vet helt bergfast vad man tror så får man inte heller yttra sig, för då är man fundamentalist! Nä, släng all existentiell feghet över axeln och samtala om livets viktiga frågor. Det är ju så vi kommer någonstans!

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=2664

Färg?

För ett tag sedan blev jag intervjuad av konstmagasinet Bruno om färgens roll i kyrkan. Nu finns magasinet ute och jag tyckte intervjun blev riktigt trevlig.

Smart eller mespropp?

Hittade det här klippet på facebook och blev både lite provocerad och intresserad. Tyckte det var helt galet att han inte vill tala om sin egen tro. Vad tänkte han då hitta på som präst? Bli proffskristen? Det känns ju inte helt trovärdigt! Samtidigt vad det ju ganska smart att poängtera att han inte vill bekräfta andra människors fördomar om Gud. Begreppet "Gud" kan stå för allt från en mental krambjörn till en despotisk tyrann, och om man säger att man tror på denna Gud får det därmed väldigt olika respons. Men hörrni! Bör man inte kunna säga att man tror på Gud som präst i alla fall och sedan försöka förklara hur denna Gud är. Annars sitter ju alla bara fast i sina fördomar och föreställningar och kommer inte vidare. 

(Psst! Jag förstår såklart att man inte kan säga allt på 1,5 min och den stackars killen är kanske helt misstolkad i TV, men utifrån vad man såg här tyckte jag det hela var lite skumt.)

Mer vin åt folket!

Idag läses texten om hur Jesus gör sitt första under, nämligen förvandlar 600 liter vatten till vin till en bröllopsfest. Det är ett lite konstigt under, eftersom det handlar om något så onödigt. I texten kan man också utläsa att gästerna redan fått ganska mycket vin i sig. Den här texten har även ställt till med en massa problem för vissa som menar att man inte bör dricka alkohol som kristen. 

Själv tycker jag inte det är några problem att dricka alkohol som kristen, om man har åldern inne, och gör det av rätt anledning. (Att det är gott och festligt, inte för att döva sorger eller våga mer.) Däremot tycker jag det är klokt som det står i Bibeln att man inte ska berusa sig, för då vet man inte vad man gör. Mycket våld, pinsamheter och elände skulle kunnat undvikas om folk inte drack sig fulla. Vad tycker ni? Är det fel att dricka alkohol om man är kristen?

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=2436

Brego n' me

Idag skiner solen över Österlen och det är en perfekt dag att ta stuva in lillpajsaren i bilen och dra till Knäbäck. Ack, sköna ledighet!

Evolution vs Gud

Igår såg jag ytterligare en film med ett något kristet tema. Den heter Creation och handlar om hur Charles Darwin skrev Om arternas uppkomst. Den hade många intressanta vinklingar på hur hans idéer ställde den religiösa tron på ända. I filmen får jag dock intrycket av att det snarare är hans dotters död än evolutionsteorin som orsakar hans tvivel. Det var också ett fantastiskt fint porträtt av kärleken och problemen mellan Darwin och hans fru Emma, både jag och maken stortjöt i soffan :-)

Själv har jag aldrig haft några problem med att få ihop evolutionen med den kristna skapelseberättelsen, men jag förstår att det var sprängstoff i mitten på 1800-talet och framför allt detta att man ifrågasatte teologin som den högsta vetenskapen. 

Man kan vara modig och ändå rädd

Fick häromdagen tummarna loss och såg filmen Gudar och människor. Den skildrar den sanna berättelsen om några franska munkar som på 90-talet bor och verkar i Algeriet. När stridigheter uppstår väljer de att stanna i sitt kloster till varje pris.  

Det var en mycket fin film om sann kärlek och mod. Munkarna känns otroligt mänskliga, de är inga superhjältar eller är helt orädda, och det gör deras mod så mycket större. Jag tänker mig att deras protest är mycket större än den mellan gerillan och regeringen. De protesterar mot all världens ondska som tvingar människor på flykt. Genom att stanna vinner de över det onda som försöker skrämma och skapa hat och rädsla. De vägrar ge upp kärlekens väg och därmed dras in i konflikten. Helt klart en vacker film som jag rekommenderar.

Naturromantik

Himlen förkunnar Guds härlighet,

himlavalvet vittnar om hans verk.

Dag talar till dag därom

och natt undervisar natt.

Det är inte tal, det är inte ljud,

deras röster kan inte höras,

men över hela jorden når de ut,

till världens ände deras ord.

Psaltaren 19

Det är en vanlig biblisk tanke att naturen lovsjunger och talar om Gud enbart genom sin existens. Den här strofen ur bibelns egen sång och bönbok, Psaltaren, läses på söndag och jag tror den uttrycker något som många känner när de är ute i vacker natur. I undersökningar har det visat sig att det är i naturen svensken känner sig närmast Gud och har flest religiösa upplevelser. Inte så konstigt om man tänker sig att det är Gud som har skapat alltihopa!

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1256

Biskopsbrev

I mitt "input-projekt" har jag nu kommit till Leva i Dopet, som är ett relativt nyutkommet biskopsbrev. Ibland skriver biskoparna "brev" i olika aktuella frågor till sin kyrka. Brevet, som är som en liten bok på ca. 100 sidor, handlar om vad dopet är och hur det ska tolkas idag. Jag tyckte boken var intressant men jag saknade en djupare reflektion kring det jag tycker är dopets största fråga i Sverige idag. Nämligen: Hur lyckas vi kristna, som tycker dopet är något fantastiskt och oerhört viktigt, förmedla detta till våra nyblivna föräldrar? Det finns många idag som tycker dopet är oviktigt, ointressant eller rent av något felaktigt. Hur kan vi som kyrka då nå ut med dopet som något viktigt, stort och värdefullt? 

Man kan läsa hela boken här. 

För den lässugne,

så ligger det nu ute både en predikan från trettondagen och en krönika ur lokaltidningen på predikosidan. Båda handlar om samma sak, nämligen de tre visa männen som letar efter en kung i Jerusalems palats, men hittar honom i en ung, fattig familj från Nasaret. 

Tröst

Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande lågan släcker han inte.

Jesaja, kapitel 42

Den här strofen utgör en bit av den gammaltestamentliga läsningen idag och det är en snutt jag brukar finna tröst i när livet går mig emot. 

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=404

Klok kvinna

Istället för att recensera Antjes bok (se torsdagens inlägg) tänkte jag ge lite belysande citat som fastnade lite extra hos mig när jag läste den. 

Ur ett svenskt perspektiv är det lätt att fastna i en förståelse av religionsfrihet främst som frihet från religion - och glömma det faktum att det handlar minst lika mycket om frihet till religion.

De allra flesta inser att det krävs fackkunskaper för att yttra sig om kvantteorin eller om innebörden av de fantastiska bilder som tagits med hjälp av Hubbleteleskopet. Betydligt färre inser att det också krävs fackkunskaper för att diskutera teologi.

Jag hatar Jante: inåt vill den göra köttfärs av vår självkänsla, utåt gör den oss rädda för att komma nära.

Att inte lägga sig i, att låta vara, kan vara en dygd. Men många gånger är det bara en täckmantel för en djup social fattigdom.

Att vara kyrka är mer än att leverera trevliga stunder. Trevlighet är ofta en bieffekt av gott arbete, men för kyrkans medarbetare kan trevlighet inte vara ett självändamål.

Orden "Gud är större" ifrågasätter alla anspråk som utger sig för att vara den yttersta sanningen. Och de gör det på ett mycket hälsosamt sätt. För om Gud alltid är större än det bästa vi kan åstadkomma, då gör vi gott i att alltid lämna en dörr på glänt för ett bättre vetande.

Tre verkligt visa män...

Idag är det trettondagen och den dag då Jesus enligt traditionen får besök av de tre vise männen. I år förundrar jag mig över hur de tre visa männen kunde ställa om ifrån att ha letat efter judarnas nyfödde kung i Jerusalems palats till att ge sina gåvor åt en fattig oäkting från byhålan Nasaret. 

Kanske var männen så visa att de inte lät sina egna fördomar om hur en kung ska se ut, vara klädd och uppföra sig stå i deras väg. I så fall var de verkligen tre visa män som vi alla bör lära oss något av.  

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1556

Att ta sig i kragen

När man måste prioritera mellan olika arbetsuppgifter så blir det första som rycker den egna fördjupningen och "inputen". Eftersom vi präster i jobbet ska producera en avsevärd mängd "output" (predikningar, tal, krönikor osv.) blir det rätt snabbt tomt på tankar. Nu innan konfirmander, ungdomsgrupp och allt annat drar igång har jag alltså tänkt fylla på lite i hjärnkontoret. Först ut är biskop Antje Jackeléns bok Gud är större. 

Ateist, javisst?

Vill man läsa något kort och intressant idag så tycker jag man ska läsa om varför Rakel Chukri, Sydsvenskans kulturchef, kommer att sluta titulera sig ateist i år. 

Jesus och hans syskon

Det har kommit upp flera frågor på bloggen om ifall Jesus hade syskon och därför tänkte jag skriva något om det. När Jesus kommer hem till sin hemstad så vill folket där inte kännas vid honom. De säger: "är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? (inte den Judas som föråder honom) Och bor inte alla hans systrar här hos oss?". Folket vill inte tro på det han säger och Jesus uttalar de berömda orden: "Ingen blir profet i sin hemstad." 

Det berättas också om hur Jesu familj tror han blivit tokig och ger sig ut för att hämta hem honom, men att han inte vill kännas vid dem. (Jag tycker för övrigt det verkar befriande sunt att hans familjs första reaktion var att han var tokig, det ger liksom lite trovärdighet till det hela.) Senare blir ändå vissa av hans bröder troende. Hans bror Jakob verkar varit ledare för den första församlingen i Jerusalem och en viktig person i den första kyrkan. Judas kan vara författaren till det lilla Judasbrevet i Bibeln. 

Back on track

Då har man äntligen smugit sig tillbaka till kontoret efter julledigheten. Vågade öppna mailen och det var faktiskt inte så illa som befarat, mest bloggkommentarer och bloggstatistik. Fick förresten ett tips om den här lilla filmen i en kommentar. Mycket bra!   

Åsnan

Varför är det så gott om åsnor i Bibeln? Tja, om man ska vara kinkig så nämns ingen åsna i julberättelsen, men det verkar väl rätt troligt att de färdades med åsna eftersom Maria var höggravid och det var tio mil mellan Nasaret och Betlehem.  

Att Jesus färdas med åsna signalerar fred. Hästar var krigssdjur och att uppträda på en åsna visade att han var en helt annan sorts kung, som inte tänkte starta världsligt krig. Det visar också på ödmjukhet och ger en helt annan "approach" att komma lunkande på en åsna istället för att storma fram på en häst.