Ett par gånger i livet har jag tittat in i en kremeringsugn, och trots att man vet hur en kremering går till är det en helt absurd känsla. Där inne ligger ett skelett och brinner! Tankarna går snarare till någon våldsam actionfilm är ett stilla avsked. Samtidigt är detta såklart processens gång, hur skulle man kunna bli kremerad, gjord till aska och lagd i en urna om man inte brann upp? Men det gör onekligen döden mycket konkret, vilket kanske är nyttigt för oss präster som så ofta arbetar med känslor och inre värden
Bild från: FreeDigitalPhotos.net
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar