Det har visat sig att vi flyttat in bara 50 meter från den gamla klosterruinen från 1200-talet. Där bland gravar, tegelstenar och gamla kyrkmurar finns en liten stilla oas där både hundar och människor får sig lite vila. Trelleborgs kristna råd har satt upp ett stort kors vid denna plats, som är det första kristna spåret i stadens historia.
Det är svindlande att tänka sig hur franciskanermunkarna bad just här, i sin kyrka, flera gånger om dagen. Hur de begravde sina döda under kyrkgolvet, där det nu finns gräs och jag sitter och solar. Hur hönor pickade, sjuka skötes om, böcker lästes och livet levdes mitt mellan andligt och världsligt i klostrets smältdegel. Det begrundar jag och Brego medan vi njuter i gröngräset...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar