I söndags var kampen mot ondskan temat och texterna handlade om hur David besegrar Goliat och hur Jesus driver ut demoner. Det finns "stor" ondska, sådan som är lätt att känna igen och som vi riskerar att känna oss maktlösa inför och därför inte göra något åt: svält, global orättvisa, folkmord och diktaturer. Men det finns också en "liten" ondska som vi kanske ignorerar och tar för lätt på: min egen taskiga attityd mot andra och mig själv, den som är lite utanför på jobbet, att det slängs skräp på marken.
Men kampen mot ondskan, all ondska, är allas kamp. Vi bestämmer själv hur världen ska se ut och ansvaret kan inte läggas över på någon annan. Vi kanske inte har bidragit lika mycket till världens ondska som Hitler eller Mao, men vi är en enda jordisk familj och vi får alla ta ansvaret för vad våra bröder och systrar gör. Du kan nog också vara ganska säker på att du någon gång gjort något fel och därmed fyllt på en skvätt i den totala ondskebägaren. Så, hur trist det än är, hur mycket vi skulle vilja skylla på en allsmäktig Gud som borde svinga sin jättetrollstav och göra allt bra, så är det vårt ansvar. Bara att kavla upp ärmarna och ge sig in i matchen. Som tur är har vi Jesus på vår sida och det gör att den totala kampen är fett orättvis för den andra sidan.
Bild från. http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=879
Jag brukar ta ansvaret för mina handlingar, och jag brukar verkligen undvika att göra andra människor illa. Men tyvärr har jag just nu ändå råkat ut för en annan människas ondska, och det är svårt.
SvaraRadera