Ondskan

Igår såg vi Ondskan med konfirmanderna. Temat var vänskap och mobbing och den här filmen tar upp de ämnena i sin extremaste form. Det är en ganska läskig och rå film, men samtidigt mycket bra. Om du har missat den så kan man ladda ner den för 39 kr på CDON.

Dop och fotande!

Den här lille krabaten döptes i söndags i Simris. Helfin var han och för en gångs skull började dopbarnet skratta när han fick vattnet på huvudet. Annars hör det till vanligheten att de börjar skrika när man lägger dem på rygg och de inte får titta sig omkring.

Igår blev jag också fotad av Bruno (magasinet som intervjuade mig och färg i kyrkans värld). Ska bli spännande att se hur det hela tar sig ut i tryck. Man får ju lite småångest när man ska fotas till en tidning som handlar om design/konst/form. Det känns liksom betydligt mer hippt och kulturellt än vad jag är!

Händelserikt är bara förnamnet...

I helgen har jag:

- Varit på helgsmålsringningen i SVT och fått sååååå, mycket beröm och glada tillrop att jag är alldeles styv i korken (tack alla!) För den som inte slaviskt följer helgsmålsringningen så kan man hitta den på svt play.

- Haft två 1 adventsgudstjänster, varav en med dop. (Predikan hittar den intresserade under predikofliken.)

- Köpt hund. Jo, det är sant, men pyret är inte levererad än.

- Varit ledig (!?) ätit julbord, varit på konsert och firat advent med släkten i Sörmland.

- Blivit faster!

Någon som vill försöka outbattla det? :-)

Julamaud! *skånska*

Idag gör jag ingenting annat än att äta julbord med släkten och titta på helgsmålsbön, så då hinner man ju inte blogga heller!

Tio i sex ska det ju va! Annars hamnar ni framför sporten. Inte fel det heller, men inte alls samma...

Den som känner sig sugen kan ju alltid slå på TVn fem i sex imorgon och se vem som har helgmålsbönen på SVT...

Det här med stress...

Det känns som jag ofta skriver om att jag har för mycket att göra, men det är väl ett problem jag delar med de flesta. (Ber om ursäkt för bloggens lite haltande tillvaro den senaste tiden. Tiden räcker helt enkelt inte till!) Men nu har det rensats i almanackan och förhoppningsvis blir framtiden lite lugnare. Och en liten fördel är att jag får en herrans massa komp att ta ut i jul...

Som handen i handsken

Dagens tema på ungdomsgruppen passar mig alldeles perfekt. Vi ska ha myskväll, vilket givetvis innebär att man har mjukiskläder, äter kakdeg direkt ur skålen och tittar på gamla avsnitt av Scrubs. Nice!

Det här med 1 advent...

Det här med 1 advent, när hände det egentligen? Var det inte förra veckan som jag började arbeta i Simrishamns församling, hade sommarkonfirmander och planerade uppstarter? Menar ni att det redan ska ha gått en termin och att veckogruppen är halvvägs i sin konfirmationstid?!

Kreativa konfirmander...

Efter en intensiv men rolig helg är jag åter på kontoret. Bloggandet har fått ligga nere, för det har helt enkelt inte funnits tid! Vi har haft ett glatt gäng med oss till Höganäs och bland annat hade vi sandslottstävling.

Detta "sandslott" föreställer mig med min surfingbräda (korset med den orange "brädan), Karl-Johan med sin öronlappsmössa (stubbe med blå sandsil på) och de tre vise männen (de tre stenarna till vänster) som symboliserar Ulrika, Måns och Marco, de övriga ledarna. Längst fram i bild syns konfirmanderna som på led tågar in i en kyrka. Behöver jag säga att denna kreation klarade sig mycket bra i grenen "most outside of the box" :-)

Nu kör vi!

Biblar, psalmböcker, gitarren och annat av vikt är packat. Nu drar jag mot Höganäs och konfirmandläger. Tre intensiva dagar med en helt ny grupp väntar. Spännande värre... Uppdateringar kommer efterhand.

Sjuka präster?

Läste att präster är den yrkeskategori som oftast är sjukskriven på grund av stress, och dessutom ofta depressioner. Tidningen hade en ganska bra skämtteckning på temat...

Ty den som bland hans drängar bor och äter deras mat är solens herre, månens bror och stjärnornas kamrat...

Jag tänkte tjuvstarta lite och fundera över predikan till 1 advent. Det är en stor söndag och eftersom jag har mycket på gång dessförinnan är det bäst att ligga i framkant. När jag snokade runt kom jag över den här fantastiska dikten. Tycker den uttrycker mysteriet med Guden som kommer till jorden genom Jesus på ett fantastiskt sätt.

OK, du som är lite mer kulturell än mig kanske tycket att jag är hemskt sent ute med att upptäcka Förklädd Gud av Hjalmar Gullberg, men bättre sent än aldrig... Den intresserade kan läsa den här.

Dags att bekänna färg...

Imorgon ska jag intervjuas för ett konstmagasin på ett synnerligen intressant ämne. De har ett temanummer om färg och ville ha lite tankar kring kyrkans/kristendomens/prästers syn på färg. Varför sminkar präster sig så sällan? Hur fungerar de liturgiska färgerna? (Varje tid på året har en färg i kyrkan och denna kallas "liturgisk färg") Varför ses kyrkan som så grå och färglös när den samtidigt är så inriktad på färgernas betydelse.

Spännande värre! Inte för att jag ser mig som någon ambassadör på området "färg i kyrkan" men jag får väl försöka använda mig av mina egna tankar kring detta med färg i min roll som präst. Vad säger ni kära bloggläsare? Har ni några tankar på ämnet kyrka & färg som kan hjälpa mig på traven?

Fy skäms på mig!

Som skåning är det ju rent skandalöst att jag glömt bort att skriva om Mårtensafton. Nu för tiden handlar dagen mest om att äta gås med svartsoppa och äppelkaka, med tillbörligt drickande till, men från början har dagen en religiös grund.

Martin av Tours levde på 300-talet och var romersk soldat. Han konverterade till kristendomen och blev missionär i det hedniska Frankrike. Ortsborna i staden Tours ville göra honom till biskop, men på grund av det stora ansvaret vägrade han och gömde sig i ett gåsastall. Gässen började kackla och avslöjade honom varpå han släpades fram och blev biskopsvigd. Gässen äts alltså upp som straff för att de avslöjade stackars Martin. Händelsen ska ha utspelat sig den 11 november år 371 och till minne av den firar vi Mårtensdagen.

Hittade ett citat på facebook...

Så sant, så sant...

Allt gör sig inte på bild...

När jag körde till Skillinge idag var det underbara "Jesus lever strålar" på himlen som glittrade i havet. De görs givetvis inte alls rättvisa av min mobilkamera, men jag kan intyga att det var fantastiskt vackert.

Glimtar från ett prästkontor

Ett geleljus som gjordes med ungdomsgruppen igår.

En originalkaligrafi av det kinesiska (eller japanska?) tecknet för glädje av Broder Ho från kloxtret i Taizé, Frankrike.

En metallfågel som räddades när källaren städades och som jag tror används för rökelse i den koptiska (egyptiska) kyrkan.

Snideri på en stol från år 1819.

Hur är din Gud?

Jag spanar gärna kristna funderingar i film och böcker, och en favorit är gamla flickböcker som ofta innehåller mycket bra. Just nu läser jag Emily av L M Montgomery och här har 11 åriga Emilys pappa precis berättat för henne att han ska dö i lungsot.

- Just nu känner jag det så, att jag inte tycker om Gud längre, sade Emily, som inte kunde uthärda att dölja någonting för pappa.

Douglas Starr skrattade, ett lågt, ömt litet skratt. Emily kände, hur hans armar slöts fastare om henne.

- Jo, det gör du, liten. Du kan inte låta bli att älska Gud. Han är kärleken själv, förstår du Emiliten. Men du får naturligtvis inte blanda ihop honom med Ellen Greenes Gud.

Ellen Greene är den sura och elaka husan, och efter att Emliys pappa dött händer det här:

- En sak skulle jag råda dig till, sade Ellen besluten att inte förlora något tillfälle att göra sin plikt, och det är att falla på knä och be till Gud, att han gör dig snäll och lydig och tacksam.

Emily stannade vid foten av trappan och såg sig om.

- Pappa sa, att jag inte skulle ha något att göra med din Gud, sade hon allvarligt.

Ellen gapade dumt och kunde inte hitta på något svar på detta hädiska uttalande.

- Har man någonsin hört på maken?

-Jag vet, hurdan din Gud är, sade Emily. Jag såg en bild av honom i den där Adam- och Evaboken du har. Han har polisonger och går i nattskjorta. Jag tycker inte om honom. Men jag tycker om pappas Gud.

- Och hurdan är din pappas Gud, om man får fråga? undrade Ellen spydigt.

Emily hade ingen föreställning om hurdan pappas Gud var, men hon tänkte inte låta sätta sig på det hala av Ellen.

- Han är klar som månen, ren som solen och fruktansvärd som en armé med flygande fanor, sade hon triumferande.

Visst är det underbart! Andra favoritböcker för att spana gudsbilder i är Lilla huset på prärien böckerna av Laura Ingalls Wilder, Narniaböckerna av C.S. Lewis samt Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery.

Vad tänker vi och vad sjunger vi?

En självironisk amerikansk församling lade ut den här videon på youtube. De har skrivit om kända frikyrkliga lovsånger, till en (ibland) mer passande text.

Kanske är det mest roligt för oss kyrkindoktrinerade individer med relation till frikyrkan, men jag skrattade i alla fall så jag grät och har gått och gnolat på texten i flera dagar.

En helt ny värld

Idag har varit en spännande dag med inspelning av helgsmålsbönen till 1 advent. Hela hallen fylldes upp av utrustning och diverse pynt till att "homestyla" med. Nervöst, men jättekul var det, och ännu mer nervöst blir det att se hur det blir på TV!

Hur ofta har man en kameraman i hallen...

Mängder med små stilleben behövdes och alla ska ljussättas och fixas med.

-Är den här diskhandduken för dominant? Kanske om vi draperar den över diskstället såhär?

-Nej, den hamnar ur bild. Testa att flytta äpplena närmre kanten istället då syns det nog.

-Ja, det blir bra. Jag ska bara byta ljusfilter och sedan kan du kanske hålla ett värmeljus mot väggen så att vi får en varm ton. Nej. längre ner det får inte synas. Etc. etc.

Tänk att fyra minuter TV kräver så mycket pyssel för att bli bra. Fascinerande och imponerande.

Madonnastatyn ska belysas optimalt och då får producent/stylist/make up artist/scriptan och allmänt ansvariga Viveca hålla ljus.

Softa!

Jahapp, då var det ledig helg. Ska ta det lugnt och ladda inför måndag, för då är det nämligen inspelning av helgsmålsbönen hela dagen. Hör av mig igen då, spännande värre...

Ljuset lyser i mörkret

Nu har det kommit upp en ny krönika på predikosidan. Idag anknyts det till allehelgona och den handlar om sorg, hopp och att tända ljus.

Härliga Helga!

Nu är jag åter på kontoret efter en skön tripp till Uppsala och det forna livet där. Bäst av allt var att få fira högmässa i min gamla församlingen, Helga Trefaldighet.

Jag fick celebrera mässan.

Therése Olsson höll en fantastisk predikan och hade vernissage för sin utställning där poesi, teologi, konst och musik möts.

Det hela blev högtidligt invigt av Skördåkers Britta som i egenskap av hederskyrkvärd fick klippa bandet.

Sedan var det såklart kyrkfika och frågestund med konstnärerna.

Filemonbrevet

Sist ut är Filemonbrevet. Det skickas av aposteln Paulus till Filemon mellan år 55-65 någon gång. Det består bara av en halv sida och är ett rekommendationsbrev för slaven Onesimus. Han har flytt från sin ägare, Filemon, och tagit sig till Paulus. Nu sänder Paulus honom hem igen, men i sitt brev förvissar han sig om att Onesimus inte ska straffas utan bli behandlad som en broder av sin före detta ägare.

Kristendomen hade ett speciellt förhållande till slaveri när den kom. Man var inte uttalat emot det, men samtidigt predikade man för allas lika värde och att det inför Gud fanns det inga slavar och fria, utan alla var lika. Detta gjorde i praktiken slaveri svårt för de kristna och var enormt radikalt i dåtidens samhälle. Många slavar valde att bli kristna just för att det gav dem ett nytt värde och en ny självkänsla som de saknade i det strikta klassamhälle som de kom ifrån.

Räddare mot sin vilja

OK, jag vet att jag sa att Predikaren var min favoritbok i Bibeln, men den platsen får nog delas med Jona. På endast 2 sidor berättas historien om den tjurskallige Jona som försöker fly från Gud. Gud har sagt åt honom att predika för folket i staden Nineve så att de inte går under, men Jona tycker inte alls om Nineveborna och rymmer. Till slut hamnar han ändå där och till hans stora förtret bättrar sig Nineveborna och staden räddas. Jona blir då ännu argare på Gud och beklagar sig över att han behövde gå igenom allt detta utan att ens få se staden utrotas.

Detta är Bibelns mest komiska bok, och man kan själv föreställa sig hur det ser ut när djuren i Nineve går i säck och aska eller när Jona sitter under sin kurbitsbuske och tycker synd om sig själv för att han har missat ett folkmord.

Bild från: http://www.fotopedia.com/items/flickr-672510822