Hemma!

Efter en gungig båtresa och en lång busstur är vi nu hemma igen. Nu väntar seriöst softande ett par dagar och återhämtning av sömn och kraft.

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=2280

Ondskans högborg

Idag har vi varit på Sachsenhausens koncentrationsläger och det är ohyggligt vilken ondska människor kan vara kapabla till.

Här sprang många människor mot elstängslet och taggtråden i hopp om att bli skjutna och slippa undan sitt lidande.

Här utförde man experiment på människor och slängde sedan deras kroppar i källaren eftersom man inte hann elda upp dem i samma takt som de dog. Bland annat hängde man tyngder i deras ben tills de gick av för att testa skelettets hållfasthet. De som hade ovanliga tatueringar blev flådda och chefen för experimenten förvarade skinnen som prydnad på sitt kontor.

Här gasades människor ihjäl sedan de lurats att tro att det var en läkarundersökning. I ugnarna bredvid de man upp kropparna, och askan såldes som gödningsmedel till åkermark.

Här utfördes "skoprovarkommandot" där man gick in arméns kängor så att nazisoldaterna inte skulle få skoskav. Fångarna fick springa i dem med sandsäckar på ryggen och många av dem dog under tortyren. När ryssarna kom stängde de inte lägret utan använde det till att döda lika många människor till, men denna gång var det tyska unga män som blev avrättade.

Som hemma fast utomlands

Så lyder Svenska kyrkan i utlandets slogan, och det var på Svenska kyrkan i Berlin som vi var idag.

Duktiga Karin höll en jättebra föreläsning om Svenska kyrkans arbete här och berättade om allt spännande som kyrkan gjort genom åren. De distribuerade mat till fattiga under 1 världskriget, gömde judar under det andra, förfalskade pass åt judar och smugglade in medicin och ut människor ur öst under kalla kriget m.m. Vid kyrkans ingång står en skylt att detta är en "nödingång"där man kan få hjälp i alla situationer.

Efteråt fick vi de obligatoriska kanelbullarna, som man alltid får i Svenska kyrkan i utlandet.

Berlinresan, dag 1

En lååång bussresa har tagit oss till Berlin. Konfirmanderna var först livade, men efterhand blev det mer och mer tyst på bussen när de somnade en efter en i mer eller mindre omöjliga ställningar.

Väl framme han vi mer Checkpoint Charlie och en utställning om gestapos terror. Nu vilar vi på hotellet innan det är dags för kvällsmat. Over and out från trötta prästen!

Ich fahre nach Berlin

Imorgon klockan 06.15 drar sommarkonfirmanderna iväg till Berlin. Det blir förhoppningsvis roliga och innehållsrika dagar. Jag tror det finns wi-fi på hotellet så kontinuerliga uppdateringar kommer!

Hålla handen?

Så säger Gud, Herren, han som skapat himlen och spänt upp den,

brett ut jorden med allt vad den alstrar,

han som gett liv åt människorna där,

livsande åt dem som vandrar på jorden:

Jag, Herren har i min trohet kallat dig,

jag tar dig vid handen och skyddar dig.

Jesaja kapitel 42

Den här texten läser vi på söndag, känns som en trygg typ att hålla i handen :-)

Bild från: http://www.flickr.com/photos/rolandasj/1220305899/

Äntligen midsommar!

Trots att kyrkan förr i världen gjort tappra försök att ändra inriktning på firandet så har vi kvar vår favorit-hedniska högtid idag, och hela Sveriges befolkning dansar runt gigantiska fallossymboler och sjunger att de är små grodor medan de äter råa små fiskar inlagda i olika smaker. Hela Sveriges befolkning dansar runt gigantiska fallossymboler och sjunger att de är små grodor medan de äter råa små fiskar inlagda i olika smaker.

Tja, kanske ganska galet, men att fira sommaren och äta jordgubbar kan ju aldrig vara fel :-)

Bild från: http://www.flickr.com/photos/gimleteyes/4909676417/

Zzzznark

Efter två INTENSIVA veckor på nya jobbet hägrar nu TRE dagars ledighet! Jag tar maken under armen och drar till föräldrarna för lite seriös vila. Najs!

Chill kväll

Ikväll har vi grillat med konfirmanderna och hängt i kyrkans trädgård.

Mysigt!

Dagens filmtips!

Eftersom konfirmanderna och vi ska åka till Berlin nästa vecka, och bland annat besöka ett koncentrationsläger så var det 2 världskriget tema idag. Vi såg bland annat filmen Die Fälscher, tror den heter Falskmyntarna på svenska. Den bygger på en verklig händelse där en känd judisk skurk och falskmyntare hamnar i koncentrationsläger och tvingas hjälpa nazisterna att tillverka falska sedlar för att haverera de allierades ekonomi och stärka Tysklands.

Den ställer många bra frågor om ifall man ska rädda sitt eget skinn eller gå i döden för en högre sak. Vad är egentligen moraliskt riktigt? Vad spelar egentligen någon roll i det stora hela? Och vem avgör vad som är rätt? En nyanserad skildring utan givna svar.

Fotogenique?

Hittade den här sköna bildsviten på hur en konfirmandfotografering tar form...

Ljuset provas och ingen behöver göra sig till...

Prästen klär på sig och klär på sig och alla är ofokuserade...

Äntligen börjar ljusinställningarna bli bra, dags att skärpa sig...

Smile!

Krönikörskrivande fotomodell

Fotografen Jenny Brandt (som fotade artikeln i Your Life) har skickat lite bilder som hon tagit på mig. Känner mig som värsta fotomodellen :-)

Dessutom hittar man nu gårdagens krönika i lokaltidningen på predikosidan. Nu ska jag sticka iväg till kyrkan och ha konfirmation för vårt grabbgäng!

Treenigheten

På söndag är det Helga Trefaldighets dag, och då pratar vi om treenigheten, som är ett sådant där konstigt kyrkligt ord (som nåd, synd, helighet osv.) Treenigheten består av Fadern (Skaparen), Sonen (Jesus) och den helige Anden (avbildas ofta som en duva). Dessa är tre personer men en natur. De är alltså tre men ändå en. Alla är medverkande i vad de andra är, men ändå är de skilda åt.

En vanlig liknelse är att säga att liksom is, vatten och ånga är H2O allihopa, så är de ändå olika till sin uppenbarelse. Samma, fast ändå inte...

Bild från: http://www.flickr.com/photos/jimforest/925407630/

Mitt i karusellen

Lugn! Besinna att jag är Gud, upphöjd över folken,

upphöjd över jorden.

Psaltaren 46:11

Den här veckan har karusellen snurrat fortare än vad den oftast gör. Mitt i allt nytt, stressigt, roligt och bara massivt mycket som händer är det skönt att tänka att det finns någon som står över allt detta. I mitt huvud snurrar tusen mer eller mindre viktiga saker runt som kenobollarna i det där genomskinliga plastklotet, men när jag åker hem ikväll säger någon: Lugn! och det behöver jag höra just nu...

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=739

Härlig pilgrimstur!

I detta underbara lilla kapell i Knäbäckshusen övernattade vi inatt.


Sedan fortsatte vi mot St Olof där vi hade mässa. Som alltid är läger jättekul, men man blir jättetrött!

Seger!

Mina nya tekniska jobbprylar har skapat allvarlig ångest, vrede och frustration, det har strulat med bloggarna och jag har inte kunnat publicera. Flera smärtsamma timmar la jag på detta igår, trots att jag hade mycket andra viktiga saker att göra. Men skam den som ger sig! På bloggers hjälpforum hade någon vänlig datanörd gett massor av tips som avhjälpte mitt problem. Nu är jag alltså åter i cyberrymden.

Om en timme börjar vi vår pilgrimsvandring med konfirmandgänget. Det blir två dagar av vandring, grillning, hårda liggunderlag och svettiga matsäcksmackor. Mysigt!

Nya utmaningar!

Igår började jag min nya tjänst i Simrishamn. Jag hade en heldag med konfirmander och bland annat pratade vi om identitet, gjorde gipsmasker, ritade Jesusserier och spelade beachvolleyboll. En riktigt härlig dag med ett härligt gäng!






När jag återkom till mitt kontor hade snälla kollegor satt in blommor och ett kort för att hälsa mig välkommen. Jättefint! Idag ska jag försöka få ordning på allt praktiskt och förbereda vandringen som vi drar ut på med konfirmanderna imorgon.

Det är mycket nu....

Bloggen återuppstår imorgon och så även dess skötare :-)

Kluven...

Det är med tungt hjärta och en klump i halsen som jag packar ihop mitt kontor och avslutar alla trådar i Kivik. Det har varit ett härligt år och jag kommer verkligen att sakna alla där.

Mot nya äventyr...

Samtidigt är det roligt att höra alla glada tillrop och lyckönskningar från min blivande arbetsplats, och jag ser verkligen fram emot att få börja där också. Vemodigt, roligt, glatt och sorgligt på samma gång. Var ska man göra av alla känslor?!

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1669

En mental resa och ett extremt liv

Jag har nyligen läst Ingrid Betancourts nyutkomna bok Även tystnaden har ett slut, som handlar om hennes sex år som gisslan hos FARC gerillan i Colombia. En tillvaro fylld av sjukdomar, ändlösa marscher genom djungeln, kedjor och plågsam trängsel bland de andra fångarna.

Boken skildrar de yttre omständigheterna, men också till stor del det inre livet. Ingrid ger inte intryck av att vara en hjältinna. Hon är en fångad människa som kämpar för att vara god, mot hatet, bitterheten och mot att bli som sina förövare, ibland lyckas hon, ibland inte. Boken ger en subjektiv skildring, men kanske är det enda sättet att skildra en upplevelse? Gränserna mellan ond och god är suddig och tillvaron med de andra fångarna kan vara minst lika plågsam som kedjan runt halsen.

Man får också följa hur Ingrids kristna tro hjälper henne att stå ut och hur Gud fungerar både som slagpåse i förtvivlans stund och hur evangeliernas berättelser kan bära en människa. Läs den i hängmattan i sommar och hitta styrka i att det är du som väljer vem du är oavsett dina omständigheter.

Bild från: www.flickr.com/photos/h_de_c/2320302773/

En inre källa

Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten.

Jesus i Johannesevangeliet

Jag gillar Bibelns bild av att ett inre källflöde väller fram inom en och vattnar själen inifrån. När man träffar människor som är sådär riktigt harmoniska och verkar alldeles trygga i sig själv, då tänker jag att de har hittat den källan.

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1974

Bättre sent än aldrig...

Mitt emellan två jobb och med tusen små bollar i luften så faller en del mellan stolarna. Nu är det predikan från i söndags som ligger där mellan stolarna, och äntligen har jag hittat den. Nu ligger den alltså på predikosidan och den handlar om att Gud kanske inte visar sig för oss så som vi vill och om vikten av att vänta.

Någonstans här emellan låg predikan...

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=851

Röra i huvudet!

Ok, det är kanske inte så mysigt än, men jag har inte bott här mer än ett par timmar. Idag är jag på introduktion på mitt nya jobb i Simrishamns församling.

Antal nya koder att hålla rätt på: 9
Antal nya nycklar: 5

Antal nya tekniska prylar som ska synkroniseras och förstås: 4

Ja, nu närmar sig klockan 17 och det snurrar rätt bra i huvudet. Ska skriva en lista på sådant jag måste komma ihåg och sedan gå hem och däcka :-)

Fördomar?

Vi närmar oss pingst och då firar vi att den helige Ande gavs till lärjungarna. Jag tänker att den helige Ande är den gudomsperson* som har sämst rykte. Vi tänker ofta på exstatiska människor som beter sig märkligt och tycker det är lite skrämmande. Det är synd tycker jag, Anden skulle behöva lite upprättelse.

Det är svårt att avbilda en Ande :-), men oftast ser man den som en duva.

* Det finns tre gudomspersoner: Fadern, Sonen (Jesus) och Anden. Det är det som kallas treenigheten och betyder att Gud är tre personer i en natur, vilket är en logisk kullerbytta och därför ett mysterium, 3=1 liksom.

Bild från: www.flickr.com/photos/hops_76/2398709783/

Intensiv men rolig prästlördag

Först döptes den här lilla glada killen...

Sedan vigdes detta vackra par...

och efter det ett lika vackert par till...



Sedan var jag trött och glad :-)

~~~

En av utmaningarna med att vara präst är att kunna ge allt till varje familj man möter, även om det är flera på samma dag. Det är egentligen inte så svårt för man blir såklart smittad av all glädje och förväntan som ligger i luften, men man blir trött efteråt!

I ett stilla sus

Imorgon läser vi om Elia och hur Gud kallar honom att ställa sig på ett berg. Där kommer sedan en storm, en jordbävning och eld, i inget av detta finns Gud, men sedan kommer det ett stilla sus och där är Gud.

Jag tänker att den här texten handlar om våra förväntningar på Gud och hur han ska uppenbara sig. Oftast är det inte så "häftigt" som vi tänker oss. Ofta känner vi (i alla fall jag) Gud i sådana situationer där det lika gärna kunde varit inbillning. Eller? Om det ger mig styrka och får mig att gå vidare så kanske det är ett större under än att dra fram som en stormvind?

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1256

3. Tankar i Rom...

När det gäller att utrycka sin gudstro så räcker orden sällan till, och jag tror det är därför som musik och konst ofta kan ge en bättre bild av Gud än orden. I Rom fick vi se mycket målningar som fascinerar och som både säger något om människans kreativitet och uppfinningsrikedom och om Guds storslagenhet.

Tittar man nära och vid rätt tidpunkt på dagen så strålar ljuset ut från Guds händer...



Det allseende ögat lyser från himlen...




Var slutar kyrktaket och himlen tar vid?

2. Tankar i Rom...

Något av det häftigaste med Rom är att den kristna historien är så starkt förankrad här.

Under St Peters kyrkan är det faktiskt mycket möjligt att Petrus himself är begraven, och eventuellt har man till och med hittat hans ben under kyrkan. Dessutom blev han med största sannolikhet dödad på den här platsen.

Och genom dessa pelarrader leddes många kristna till sin död under förföljelserna. Deras blod har flutit över Colosseums sand på grund av samma tro som jag utövar varje dag. Det ger onekligen lite perspektiv...

1. Tankar i Rom...

Det är totalt groteskt vad mycket guld, marmor och pengar som man lagt på att bygga kyrkor och palats för påvar och andra högdjur. Det känns väldigt långt ifrån hur Jesus levde och trots att det är vackert och fascinerande så blir man inte så lite illamående.

Men var går gränsen? Vad får man bygga till Guds ära och för människors praktiska behov av en gudstjänstlokal? Jag vet inte, men nu när jag är där tittar jag, fascineras och gapar. Sedan njuter jag av att få gå ner i katakombernas svalka och se en helt annan sida av kyrkan.