Roma!

Rom var (såklart) fantastiskt och trots att vi bodde på Europas skabbigaste hostel så hade vi en fantastisk helg.

Oftast såg det ut såhär...läser på i guideboken

och sedan såhär...tittar och förundras

och dess emellan såhär...Rom- made for eating

Bön á la Ida

08.49- Bilen på väg till jobb.

Öh, godmorgon. Jag vill bara be att det blir en bra dag och för att det går bra att träffa den där dopfamiljen. Och så ber jag att Karl-Johan får en bra dag.

13.45- Skrivbordet.

Öh, hej. Nu har jag försökt komma på något att predika om i 45 minuter och inget kommer. Kom på att jag ju tänker att jag ska be innan jag börjar skriva och, ja, det går ju inte så bra, så hjälp! Jag ber att predikan inte blir vad jag vill säga utan vad du vill säga, hjälp mig att höra vad det är du vill ha sagt på söndag.

22.35- Sängen.

Jag och maken tackar för dagen och allt som hänt och ber för allt som ska hända, någonstans mitt i somnar vi.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Något sånt här ungefär låter det väl en vanlig dag...

Spänn av!

Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.

- Jesus

Bön behöver inte vara så himla komplicerat. Du pratar inte med Gud för att han inte vet hur du har det, du pratar med honom för att ni umgås. Prata högt medan du diskar, ligg och prata i huvudet innan du somnar, sitt på en kudde och titta in i en brasa och tänk att ni är där båda. Gör vad som helst! Grejen är att ni pratar och umgås.

Bild från : http://www.visualbiblealive.com/stock_image.php?id=76170

Bön i lidandet

Hur länge skall du glömma mig, Herre? Hur länge skall du dölja ditt ansikte? Hur länge skall tankarna mala, mitt hjärta ängslas dag efter dag? Hur länge skall min fiende triumfera? Se på mig, svara mig, Herre, min Gud!

Psaltaren 13

Bön är långt ifrån alltid lovsång och glädje. Iblans är bönen djupaste förtvivlan och och en känsla av att Gud helt försvunnit och övergett en. I bibelboken Psaltaren finns många böner av det här slaget där psalmisten vräker ut sin ångest och ilska mot Gud.

Bild från: www.flickr.com/photos/hamed/173847901/

Liv är bön!

Jag brukar tänka att hela världen och allt levande egentligen är en bön till Gud. Alla hjärtslag som dunkar, alla växter som blommar, alla barn och djurungar som födds. Allt är ett vibrerande klot av liv, och bara det att vi lever är en lovsång till den som skapat allt detta liv.

Om man tänker så blir det väldigt mycket bön i världen och en ständig lovsång pågår till Gud överallt och alltid.

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=851

Bön 1.0

Nu på söndag är det bönsöndagen och därför tänkte jag ha en liten serie om bön medan jag är i Rom. Så här säger Wikipedia om bön: "Bön innebär direktkommunikationen inom religionen, med kontakt mellan den troende och en eller flera gudomar och förekommer inom de allra flesta religioner." Jag tänker att bön är att prata med Gud helt enkelt, men det kan man ju göra på olka sätt.

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1803

Intressanta möten

Igår träffade jag Bader från Ystad och pratade om Bibeln som Guds ord. Bader är aktiv muslim som åker runt för att träffa präster och pastorer och ifrågasätta Bibeln. Vi hade ett intressant samtal trots att (på grund av?) vi tyckte så olika, och jag fick lära mig mycket om islam. Det är nyttigt att behöva uttrycka sin tro och förklara den för någon annan som ifrågasätter den, oftast ser man saker klarare själv och märker var man behöver fundera vidare.

Vet inte vad Bader tycker om slöja, men jag tyckte i alla fall bilden var väldigt vacker!

Bild från: www.flickr.com/photos/haniamir/1576894929/

Andiamo a Roma!

Sitter på kontoret och förbereder vigslar, dop och predikningar. Samtidigt drömmer jag mig bort till helgens äventyr. Jag och mannen ska dra på weekend till Rom, och vad passar väl bättre som resmål för en präst! Kristendomens högborg, vatikanmuseet, sixtinska kapellet, kyrkor upp över öronen och katakomber. Som kyrkohistorisk nörd tänker jag frottera mig i kristen historia hela helgen :-)

Dessutom planerar vi att äta gott, sitta på mysiga uteserveringar och njuta av sommarvärmen. Aaaaah, längtar!!!

Bild från: www.flickr.com/photos/gmacorig/327526960/

Ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...ledig...

...åter på tisdag!

Stort fast man är liten...

Jag är inte helt säker på vem som tyckte att denna dagen var störst, brudparet eller den övermåttan nöjda brudnäbben som hade både vit klänning...

... och blommor runt handleden

Fint ska de va´!

Tankar vid en blomma...

Vår fina vaktmästare Bengt var precis inne med blommor till damerna på kontoret. Han hade kört och klippt gräs på kyrkogården och kommit förbi dessa underbart doftande skapelser, som han ville sprida lite av till oss.

Det fick mig att tänka på en andakt jag hade med några konfirmander i torsdags. Jag pratade om att Gud är som en doft. Han syns inte, men finns ändå och märks tydligt, men ändå subtilt. Och när vi lever i kärlek, och så som Gud vill, då sprider vi den doften vidare i världen. Nu står alltså min lilla blomma här och doftar dubbelt, både av nyutslagen vår och av omtanke.

Att växa i tro

Att växa i tro är temat på söndag och det får mig att fundera på hur man gör om man vill växa i tro. Ja, jag antar att man bör umgås med den man vill lära känna bättra, be, gå i kyrkan, läsa böcker om tron, fördjupa sig. Men samtidigt är det inte mycket värt om du gör detta för att du betar av saker på en prestationslista och mest vill visa för andra och dig själv hur duktig du är. Det finns ju inga speciella "kristna" sammanhang om hela världen är Guds. Då kan du lika gärna umgås med honom när du diskar eller står i duschen. Som min pappas kloka konfirmationspräst sa till sina (lantbruksintresserade) konfirmander:

"Bättre sitta i traktorn och tänka på Gud än sitta i kyrkan och tänka på traktorn."

...eller så kan man testa att be som prästen nedan gör. Jag känner i alla fall igen mig :-)

Bilder från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1962

http://www.ncls.org.au/images/docimages/au/CSF07AD.GIF

Brev till Gud

En sexårig flicka i Skottland skrev ett brev till Gud och frågade hur han uppfunnits. Flickans pappa var inte troende och vidarebefodrade brevet till olika kyrkliga ledare i Storbrittanien. Den anglikanske kyrkans ärkebiskop, Rowan Williams (som är en hiskeligt känd teolog) tog sig tid att svara.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Dear Lulu,
Your dad has sent on your letter and asked if I have any answers.
It’s a difficult one! But I think God might reply a bit like this –

‘Dear Lulu – Nobody invented me – but lots of people discovered me and were quite surprised. They discovered me when they looked round at the world and thought it was really beautiful or really mysterious and wondered where it came from. They discovered me when they were very very quiet on their own and felt a sort of peace and love they hadn’t expected. Then they invented ideas about me – some of them sensible and some of them not very sensible. From time to time I sent them some hints – specially in the life of Jesus – to help them get closer to
what I’m really like. But there was nothing and nobody around before me to
invent me. Rather like somebody who writes a story in a book, I started making
up the story of the world and eventually invented human beings like you who
could ask me awkward questions!’

And then he’d send you lots of love and sign off I know he doesn’t usually write letters, so I have to do the best I can on his behalf. Lots of love from me too.
+Archbishop Rowan

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Så grymt bra gjort tycker jag! Det som utmärker riktigt smarta människor är inte att de uttrycker sig krångligt utan att de får det riktigt svåra att bli enkelt. Läs mer här.

Underbara Mia!

Mia Skäringer skriver en av de bästa predikningarna jag någonsin läst i senaste Your Life och jag känner mig ärad att få dela tidning med denna fantastiska krönika. Hon skriver ärligt, naket och varmt om sin tro på Gud och hur den burit henne genom livet.

Ila iväg till affären och slå upp sidan 120 eller uthärda (ej rekomenderat) väntan tils den hamnar på Your Life's hemsida.

Bön á la Disney...

En av de finare bönerna jag hört kommer (något oväntat) från Disney's Ringaren i Notre Dame. Tro är liksom granne med tvivlet och det kommer fram här. Arret är såklart ganska cheezy och disneyaktigt, men texten är super.

Präst i cool tidning & Usama- fårskalle eller litet lamm?

1. Jag är med i senaste numret av Your Life, som är värsta supercoola och bra tidningen. Intervjun gjordes för sex månader sedan och jag hade ärligt talat börjat tro att tidningen blivit för cool för att publicera en intervju med en okänd liten präst.

2. Lördagens krönika i Ystads Allehanda ligger nu ute på predikosidan. Jag frågar mig om Usama bin Laden är en fårskalle eller ett litet lamm.

Trångt?

Idag har det varit avslutning med mamma/pappa/barn gruppen, och vid andakten fick alla plantera ett frö i en kruka och ta med den hem.

Det var för att illustrera hur märkligt det är att en hel blomma kan få plats inne i ett pyttelitet frö. Att blomman och fröet är precis samma sak, men ändå helt olika. Det fick fungera som en bild för hur Jesus är människa (frö) men sedan uppstår (blomma) och är samma men ändå helt annorlunda, till exempel kan han ju vara överallt hela tiden.

Nu kanske inte en pelargon får plats i ett solrosfrö, men ni förstår symboliken :-)

Sommaravslutning!

Idag har det varit avslutning med barngrupperna i Kiviks kapell. Det var gudstjänst och barnsång och tipsrunda och rabarberpaj.


Regnskurarna avlöstes av solglimtar och det var med andra ord vanligt svenskt försommarväder :-)

Vägen till livet

Imorgon är temat vägen till livet och jag kommer att tänka på vad svårt det är att veta var den vägen går. Vi läser bibeltexten om när egyptierna går genom Sinaiöknen och följer efter en molnpelare som visar vägen, och visst känns det ganska typiskt. Det är dimma och moln på vägen och vi ser ibland inte ens handen framför oss.

Vägen till drömmarnas land är både krokig och dimmig, men kanske är Gud vägskyltarna som visar en liten bit i taget.

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1041

Frånvarande?

När jag inte är på kontoret klickar jag i en ruta på min mail där det står "jag är frånvarande". Då skickas ett automatiskt svar på alla mail, och det berättar när jag kommer tillbaka och vem man kan ringa istället.

Ofta har jag tänkt att man borde få klicka i en sådan ruta i livet i stort. Tänk vad skönt att när man känner sig riktigt disträ, stressad och förvirrad bara klicka "frånvaranderutan" och så får alla veta vilket datum man är tillbaka på banan och vem man kan kontakta så länge. Kanske en idé till Skaparen him self att klura på :-)

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=371

Den blomstertid...

Den blomstertid nu kommer med lust och färging stor: du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt, som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött.

Svensk psalm 199

Kanske är det för att jag är bonddotter, men jag älskar verkligen när det börjar spira i balkonglådor och krukor. Det är som att världen vaknar till liv igen, och fastän jag vet att det går att förklara vetenskapligt så kan jag inte för mitt liv förstå hur en hel blomma kan få plats i ett pyttelitet frö. Ja, jag tycker i alla fall att det är ett mirakel och ett gudsbevis!

Inte så pjåkigt

Det blir lite roligare att behöva sitta och skriva krönika på sin lediga dag om man kan göra det i bikini på ballkongen.

Idag åker jag till Lund för att för sista gången träffa de andra pastorsadjunkterna. Lite svårt att förstå hur snabbt det här första året har gått, men nu är det inte lång tid kvar som pastorsadjunkt i Kivik.

Klurar...

Idag är jag ledig och ägnar mig åt att fundera ut något bra att skriva i min tidningskrönika på lördag.

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=982

Predika på bortaplan

I Sverige finns det många olika kyrkosamfund, och Svenska kyrkan är ett av dem (andra är till exempel Pingstkyrkan, Missionskyrkan, Katolska kyrkan och Baptistkyrkan). Dessa samfund gör lite olika och tycker lite olika, men ingår alla i Kyrkan, alltså den kristna gemenskapen i världen.

Församlingen håller till i en ombygd villa i Skillinge.

Igår hade jag äran att få åka till ett annat samfund och predika. Det rörde sig om "Skillinge missionshus" som är en församling där flera olika samfund slagit sig ihop. Jag pratade på temat "Den gode herden" och predikan ligger nu på predikosidan.

De hade en superfin tovad duva över altaret som såg ut som den hängde fritt i luften.

Efteråt grillade vi hos pastorn Kalle med familj hade en supertrevlig dag.

Söndagens tema!

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg

Psaltaren 23:1-4

Oavsett om du är en fårskalle eller ett gulligt litet lambi-toapappers-lamm så har vi en herde som älskar oss och tar hand om oss. Tyvärr är mänskligheten en ganska svårvallad skock, men det känns skönt att veta att någon försöker :-)

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=404

Sleepy time

Ibland tror jag att vårt samhälle totalt har missförstått människans behov av vila. Vi tror att vi ska sova åtta timmar per dygn och sedan köra för fullt för resten, möjligen med undantag för en eller ett par timmar på kvällen. Men! Jag känner knappt någon enda människa som inte känner sig för trött!

Låt oss lära av våra vänner hundarna och katterna som sover sisådär 14-20 timmar/dygn. Tja, vi skulle kanske bli rätt mosiga om vi sov så mycket, men lite mer vila kan väl många av oss i alla fall försöka kosta på oss. Eller snarare, jag önskar en mer positiv inställning till att lata sig och göra ingeting i samhället i stort. Lathundar förenen eder!

Bild från: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=172

Fullt ös!!!

Igår drog Kyrkis på utflykt till Tomelilla. Det vankades pizza och sen bowling och glass. En mycket nöjd skara lågstadiebarn var det som följde med.



Och i baksätet på min bil var stämningen bland småtjejerna minst sagt hög :-)



En riktig toppeneftermiddag helt enkelt!

Brottet och straffet

Igår diskuterade vi Brott och straff av Dostojevskij på församlingens bokklubb. Bland annat diskuterade vi vem som har rätt att döda andra, om någon alls har det. Får man döda "onda" element i samhället för att förhindra ytterligare ondska? och vem avgör i så fall vilka som är "tillräckligt onda" för att dödas?

Exempel:

Har presidenter och stora ledare som Napoleon, Karl XII eller Barack Obama rätt att starta krig och därigenom få människor dödade (så som de faktiskt gör)

Har CIA rätt att döda Usama bin Ladin för att han stått bakom terrordåd i världen?

Vore det rätt om något av attentaten mot Hitler lyckats och andra världskriget då kunnat undvikas?

Hade de allierade rätt att döda civila tyskar under 2 världskriget för att därigenom förhindra att nazisterna vann?

Kanske är det så att vi kan tolerera dödande om det utfärdas av en stor ledare och i stora strukturer, men det blir mycket svårare om vi plockar ner det på individnivå. Varför är det så? Gömmer vi oss bakom strukturerna för att undvika ansvar och därigenom förmå oss att döda? Stora frågor utan lätta svar!

Bild från: www.flickr.com/photos/k-ideas/5678854956/

Jag överlevde!

Ja, ärligt talat var det väl aldrig någon risk att jag inte skulle göra det, men strax innan jag skulle predika inför stiftets präster på teologdagen kändes det nästan så :-) Det blev i alla fall jätteroligt och jag uppskattade verkligen att ha fått förtroendet. Hela dagen var givande och något av det intressantaste var en liten miniföreläsning om "kristna" ord på teckenspråk.

Predikan ligger nu uppe på predikosidan. Den handlar om det viktiga i att Jesus har uppstått från de döda, och att vi ska våga agera trots våra brister.

Du och jag, Fjodor

Vi äter tillsammans, vi sover tillsammans, vi tränar tillsammans, vi åker bil tillsammans... Tills imorgon ska jag ha läst Brott och straff av Fjodor Dostojevskij till bokklubben, och milde tid vad den boken är lång! Jag samkör pappersbok och mp3 och det tar verkligen en evighet!

I början avskydde jag hela boken och tyckte att det var det segaste jag någonsin läst. Sen jag hittade ljudboken har det blivit lättare, och nu är jag faktiskt riktigt sugen på att se hur det går för dem. Den psykiskt sjuke mördaren Raskolnikov som ändå är bokens "hjälte", den prostituerade, fromma och goda Sonja, den starka kloka Dunja och den rättframma och lätta Razumichin. Strax innan klockan sju imorgon kväll hoppas jag ha läst klart den!

Kyrknörden tipsar!

Igår var jag för första gången i St Olofs kyrka här på Österlen. Som nördig kyrkohistoriker med en förkärlek för medeltida kyrkor gick jag igång fullständigt på denna fantastiska kyrka.

´

Till att börja med är den vacker medeltida valv med målningar och en otroligt välbevarad arkitektur. Den har varit ett viktigt pilgrimsmål förr i världen och framförallt helgonet St Olof ska utföra under på denna plats.

Dessutom har man bevarat de gamla katolska altaren från före reformationen. Har aldrig sett det i en svensk kyrka förrut, men det ger en alldeles speciell känsla för hur kyrkan såg ut och fungerade på medeltiden!

Och det kanske mest intressanta, pelarna är fyllda med runor och bomärken som talar om vem som besökt platsen som pilgrim. I en tid när man inte kunde skriva ristade man helt enkelt in sitt bomärke och någon har till och med skrivit en bön med runor. Medeltida klotter!