Prinsesstårtan är uppäten, trubaduren har sjungit, kaffet är slut och alla gamla jubilarer har åkt hem. Fick sitta och mingla med en 97 årig tant och hennes svärdotter. "Barnen" var också pensionärer nu så det var lite lättare att få hjälp då, man vill ju inte behöva flytta från huset. Det var lite svårt att höra med, men så hade hon ju inte satt i hörapparaterna heller, så det må väl vara hänt. Tårtan fick i alla fall mycket bra betyg och vad gott det var att äntligen få kaffe! Hon sa sig inte själv kunna förstå hur det kom sig att hon var så gammal, tänk att minnas vad som hände på 1910-talet! Ja, jag säger då det, mina 26 år var inte så mycket att komma med i sammanhanget. Jag bidar min tid och väntar på att kvala in i 90+ ligan, bara 65 år kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar