Det tog ett tag innan jag gav mig på att se En oväntad vänskap. Den påstods vara en komedi, men hur roligt kan det vara med en man som är förlamad från nacken och ner och som umgås med en halvkriminell gatukille med allvarliga sociala problem? Uppenbarligen hur kul som helst!
En oväntad vänskap är verkligen en underbart rolig och hjärtevärmande film som inte blir allt för pretentiös med som ställer en hel del frågor om människovärde och vem som egentligen visar störst medkänsla; den hänsynslöst hänsynsfulle eller den klumpige med hjärtat på rätta stället?






